DET VAR EN GÅNG när pesten gick – en gammal sägen berättar så – då dog alla på gården Signestorp nr 5 utom en liten flicka och så ryktaren. Han tog tösen med sig till släktingar i Vemmentorp (i Strövelstorp), och där blev hon sen gift. Omsider fick hon sitt ställe i Signestorp tillbaka – men det var tack vare ryktaren, som kunde vittna om hennes rätt…
Detta var för länge sen – kanske “i krigarens tid” omkring år 1700? För faktiskt vet man, att Arvid Ols’ dotter i Signestorp år 1723 blev gift med en Nils Tygesson från Vemmentorp, och nyligen har man funnit ett par årtal från 1700-talets början inskurna i bjälkar i den gamla gården. På den tiden låg Signestorps by alldeles i Skogsbrynet – skogen bildade gräns mot Fleninge – invid “Allekärret” och bara några hundra meter från den stora, ödsliga “Kulla fälad”, som därifrån sträckte sig milavis mot nordväst; på den stora fäladen fick alla Kulla-socknarnas boskap ströva fritt på bet.
Hur gården nr 5 såg ut, vet vi ej; kanhända var den delvis byggd av liggande grovt timmer. Men den har aldrig blivit flyttad från sin nuvarande plats.
Gamla papper berättar emellertid, att den år 1761 hade inlösts (tillsammans med Signestorp nr 3 och 4) från kronan av åbon Nils Olsson (och hans initialer är det just, som nu återfunnits i en bjälke). Efter Olssonsönerna kom tre led Tygessöner: Nils Tygesson, Tyge Nilsson och Nils Tygesson – och “Tyga-ställed” kallades gården sen länge!
Nils Tygesson d.y. började bygga om den gamla 1700-tals gården: 1805 tillkom den östra längan, 1816 den 22 maj var den nuvarnade “stuelängan” klar (det står på lösholtet över dörren jämte Nils Tygessons och Pernilla Nilsdotters initialer.
Några år senare kom Jöns Jonsson från Väsby hovgård – han var häradsspeleman och en duktig hantverkare – dit för att täcka tak. Men han fick snart fler ärenden där: 1829 gifte han sig med Hanna Nilsdotter, dottern på stället, och övertog i sinom tid gården. Naboarna såg nog först lite snett på den långe, raske “udbölinge”, men han skötte gården väl: 1835 byggdes stallängan om och 1855 logan. Ett glatt och fint hem hade de där, Jöns Jonsson och Nils Tygas Hanna (och där föddes bl.a. sonen Bengt, som 1911 dog såsom professor i botanik och Rector Magnificus för Lunds Universitet).
Efter Jöns Jonssons tid har Signestorp 5 gått i hans släkt: till sönerna Nils och Johannes Jönsson och sonsönerna Johan Jönsson och Georg Leire. Den sistnämnde har låtit bilda en stiftelse “Jöns Jonsgården”, som skall vårda den 150-åriga gården som ett kulturreservat för framtiden.
När den gamla “Tyga-gården” nu restaurerats vill den visa, hur en stor nordvästskånsk gård kunde vara inrättad ungefär under tidrymden 1820-1890. En gång var det på tal, att den skulle flyttas till friluftsmuseet i Helsingborg – så värdefull anses den – men givetvis är det ännu bättre, att man fortfarande kan besöka och uppleva gården i dess gamla, äkta miljö.
På JönsJonsgården, Signestorp no 5 i Kattarp, en 1800-tals fyrlängad gård med halmtak, vätter den västra porten ut mot gamla Kulla Fälad – och den östra porten leder in mot Kattarps by.
Boningslängan i söder, ett ljusgrönt träbeklätt korsvirkeshus, vill visa hur en nordvästskånsk bostad kunde vara inrättad på 1800-talet.
Stall-längan i väster, delad av Västerporten, med häst- och kostall, drängastuga och huggehus inhyser också tillhörande redskap. På loftet finns samlat en mängd äldre, lättare lantbruksredskap.
Norra loglängan från 1855 innehåller enstaka större lantbruksredskap och fordon från 1800 och tidigt 1900-tal – innan mekaniseringen.
Östra portlängan, delad av österporten, inrymmer ”undantaget”, nu bostad för gårdens tillsynsfamilj samt gårdens två brandsäkra arkiv – ett för dokument och bilder och ett för gamla textilier.
Mitt på den stenslagda gårdsplanen står ett kastanjeträd, planterat 1961. Det förra sattes 1861 och blev över 100 år.
Trädgården , på södersidan av boningslängan, är inrutad på ursprungligt sätt med fyrkantiga fält med grusgångar emellan, gräsmatta, buxbom, rabatter och kryddgård. En hasselridå med inslag av hägg och kaprifol och en avenbokshäck i norr samt köks- och fruktträdgård. Några av de gamla fruktträden finns fortfarande kvar såsom augustipäron, Åkerö-äpple, citron-äpple och sockerpäron. Hönshus och bikupor finner man också där.
Ryllehuset, byggt 1840, mangelbod, bak- och tvättstuga, i sydvästra hörnet av trädgården, inrymmer den stora tunga handmangeln, maltkvarnen och brygghusgrytan.
Redan på 1700-talet fanns här en fyrlängad gård. Ett par årtal från 1700-talets början finns inskurna i gårdens bjälkar. Man vet att Nils Tygesson 1723 gifte sig med en dotter på gården. År 1761 inlöstes gården från kronan av åbon Nils Olsson. Efter Olssönerna kom tre led Tygesöner: Nils Tygesson, Tyge Nilsson och Nils Tygesson – och länge kallades gården ”Tygastället”.
Nils Tygesson d.y. började bygga om den gamla 1700-tals gården.
Gårdsbyggnaderna byttes successivt ut mellan 1805 och 1855. Östra Portlängan, uppförd i ek-korsvirke, var den första boningslängan och blev sedermera ”undantagsstuga”, är äldst och uppförd 1805. Den nuvarande boningslängan i söder tillkom 1816 med storstuga, lillstuga och spiskammare kring ugnen. På lösholt över dörren står årtal och datum samt Nils Tygessons och Pernilla Nilsdotters initialer. Sal, tre rum och två kammare tillkom 60 år senare.
På 1820-talet kom Jöns Jonsson från Väsby Hovgård dit för att täcka tak. Han var häradsspeleman och en duktig hantverkare. Han fäste sig vid dottern på stället, Hanna Nildotter, och 1829 gifte de sig. Svärfar Nils Tygesson överlämnade gården till honom året efter, ”krono- och skattehemmanet Signestorp no 5, 1/3 mantal”. Jöns Jonsson renoverade nuvarande stallängan i öster 1835 och
loglängan i norr 1855. I boningslängan tillkom sal, tre rum och två kammare år 1876. Gården ärvdes 1895 av sönerna Johannes och Nils Jönsson och gick sedan vidare till barnbarnen Georg Jönsson (Leire) och Johan Jönsson.
I ett halvt sekel drevs gården, som ett sidobruk till Hjälmshults Kungsgård, som äldste sonen Johannes Jönsson arrenderade sen 1869 och därefter av Johan Jönsson, Lundsgården. Boningshuset användes som arbetarbostäder, tillsynen var bristfällig och byggnaderna förföll.
Släktföreningen Ebbarp-Signestorp bildades 1949. Intresset för de gamla släktgårdarna vaknade. När Georg Leire pensionerades från ledningen av Asea/Stal Laval, Finspång och bosatte sig i Stockholm tog planerna om restaurering av farfaderns gård, Signestorp no 5, fart. Många familjemedlemmar stödde den tanken. Med i huvudsak intendent Gustaf Åberg, som kulturansvarig, Erik Sönne, som praktiker och Georg Leire, som finansiär, blev JönsJonsgården
under åren 1959 – 61 varsamt återställd i det skick och med den inredning, som den hade under tiden omkring 1800 – 1890. Georg Leire bildade Stiftelsen JönsJonsgården med ändamål, att ge kommande släkten en bild av en bondgård under 1800-talet i denna bygd. I Stiftelsens styrelsen ingår till lika delar representanter för Släktföreningen och för Helsingborgs kommun, Skånes Hembygdsförbund och Helsingborgs Museum.