Sydost om gården ligger “Rylle-huset” (täckt med hult Rögle-tegel). “Rylle”? – ja, här lever nog danskans “rulle” (d.v.s mangla) kvar, för här står den stora tunga handmangeln, och så är här maltkvarn och brygghusgryta.
Trädgården, “haven”, är nu åter inrutad på sitt ursprungliga sätt: i dess fyrkantiga fält, “bjed”, växte förstås förr mest “nyttiga” växter, alla slags rotfrukter, grönsaker, och kryddörter till hushållet, enligt åldrig tradition (t.o.m. vid slotten) – och nu få de bära gräs och blommor. Den länga gräsplanen längs “Gäddegropen” i söder var “blegesplassen”, där linneräckorna kunde bredas ut, fästade med pinnar.
Bikuporna vid gaveln minna om en annan av den händige Jöns Jonssons “binäringar”. Och kanske satt han någon gång i kvällssolen på “mullbänken” borta under fruktträden.
Vid “hava-gärdet” i väster möter man nu åter det levade Signestorp: här har lagts en modern “huggebod” plus hönsahus, och fåren beta på en “återupplivad” fälad. Detta får man inte ses som någon slags romantik – den “fäladsmark” (i tre “typer”: gräs- ljung- och enefälad), som här till viss grad har kunnat rekonstrueras (tack till int. Helmut Merker i
Helsingborg), vill ge nutidsmänniskan en uppfattning om en för Kullasocknarna säregen landskapstyp, som för 150 år sen var den lilla byn Signestorps när-miljö västerut; den vill alltså här bilda en riktigare ram för det återskapande och återupplivande.