Rundtur med veteranbuss den 23 september 2023

Välkomna till Rundtur med Släktföreningen Ebbarp-Signestorp!

Under förra Rundturen 2021 besökte vi och berättade om barnen till Pehr och Boel Nilsson på Ebbarp. Ebbarp, som ligger alldeles norr om Kattarp, och deras efterkommande. Denna gången är det dags att följa Jöns och Hanna Jonsson på Signestorp, som ligger alldeles söder om Kattarp. Signestorp 5, som nu kallas Jöns Jonsgården sedan restaureringen på 60-talet.

Jöns och Hanna på Signestorp 5 fick 12 barn varav 4 dog i unga år. De åtta barnen är: Johannes, Anna, Kerstin, Pernilla, Johanna, Nils, Bengt, Gustaf.

Efter Jöns Jonssons tid har Signestorp 5 gått i hans släkt: till sönerna Nils och Johannes Jönsson och sonsönerna Johan Jönsson och Georg Leire. Den sistnämnde lät på 1960-talet bilda en stiftelse ”Jöns Jonsgården”, som nu vårdar den 150-åriga gården, som ett kulturreservat för framtiden.

Vi följer nu den äldsta sonen Johannes, som gifte sig med grannflickan Kerstin från Ebbarp. Där var två syskonpar som gifte sig 1860 resp.1861. Sten och Kerstin Persson, som bosatte sig på nybyggda Ebbarp 2 – och Johannes och Kerstin Jönsson, som bosatte sig på nybyggda Lundsgården. Det är därför vår Släktförening har namnet Ebbarp – Signestorp

Lundsgården ligger snett framför oss, mitt inne i byn!

Titta på medförd vägkarta!

Lundsgården

År 1860, flyttade alltså Johannes och Kerstin in på Lundsgården, som var en fyrlängad gård och då låg i utkanten av Kattarp. Gården var på 120 tdl odlad jord med 8 hästar, 32 kor, 1 tj, 34 ungdjur, 140 svin, 60 höns ..……..och ser man på kartan, nu ligger den mitt i byn, omgärdad av villor och nya bostäder. Mitt i byn! En klargörande bild på utvecklingen i orten Kattarp under 150 år. Nu är gårdshusen ombyggda och i privat ägo, vägen heter Lundsgårdsvägen och är en återvändsgata. Dit kan vi inte köra …

Johannes och Kerstin bodde här i 9 år. De hann att få 5 barn här. 1869 tog Johannes beslutet att arrendera Hjälmshult, en 300 tdl stor gård 3 km härifrån –

Nu åker vi vidare dit ….

Hjälmshult

Hjälmshults Kungsgård, Allerum, har funnits sedan 1500-talet. När Skåne blev svenskt 1658 blev Hjälmshult kronan egendom. Under många år blev den ett majorsboställe för Norra Skånska Kavalleriregementet. Denna ordning upphörde år 1869 och gården utarrenderades. ( Läs årets ”Kullabygd” 2023 ) Johannes Jönsson och svågern Ola Gunnarsson fick avtalet av arrendet av Hjälmshult samt närliggande Mariedals gård. Ola Gunnarsson var gift med Pernilla , syster till Johannes. Men Ola Gunnarsson ägde också Östraby 2, Norregård och de flyttade snart dit.

Äldste sonen Johannes från Signestorp 5 bodde alltså här på Hjälmshult med sin familj sedan1869. Efter 33 år, 1902, flyttade Kerstin och Johannes tillbaka till Lundsgården. Johannes dog där, 1909, 79 år gammal.

Hjälmshult har alltså arrenderats av familjen i många år – av Johannes Jönsson sedan 1869, därefter av sonen Tage Jönsson, sedan av hans dotter Margit Leire fram till 1995. Då fick släktingen Gustaf Ebbersten arrendet. År 2014 övertog Göran Gibrand arrendet på Hjelmshult. Göran driver en stor lantbruks- och grönsaksodling på Steglinge utanför Höganäs. Vi ser fram emot att träffa Göran nu och få höra honom berätta om verksamheten i dag på Hjälmshult.

Nästa anhalt blir….

Louisefred

Om vi ser på släktkartan denna gång ….

Johannes och Kerstin Jönsson på Hjälmshult fick 11 barn varav 9 nådde vuxen ålder. Äldste sonen Peter arrenderade Louisefred, Brunnby. Vi är på väg dit nu. Dottern Hilda gifte sig med skådespelaren Otto Sandgren, Stockholm. Tre av Johannes Jönssons söner antog det nya släktnamnet Leire. En av sönerna var Georg Leire, som donerat medel till bevarandet av sin Farfars gård genom Siftelsen JönsJonsgården. Sten Leire, inspektor på Hulan, Lerum samt Arvid Leire, läkare i Helsingborg, som dog tragiskt vid en flygolycka 1919. Mellansonen Tage Jönsson övertog arrendet på Hjelmshult 1905 – Där kommer familjerna Tibblin, Engqvist och Kempe in. Yngste sonen Johan Jönsson samt två döttrar Botilda och Emma, alla ogifta, övertog så småningom Lundsgården och bodde tillsammans där till sin död, 92, 93 resp 101 år gamla.

Vi följer nu äldste sonen Peter Jönssons , min Farfars vidare liv…..

Efter hand som syskonen växte till blev hemmet för trångt för Peter hemma på Hjälmshult och då fader Johannes fick kännedom om arrendet Louisefred i Brunnby socken, for de dit.

Så kom det sig, att far och son satt i den lätta lilla 2-hjuliga öppna vagnen – giggen – dragen av en häst och skulle åka de 20 km över Kulla Fälad, från Hjälmshult till Louisefred. De skulle bese det nya arrendet – Louisefred.

Året var 1887. Peter Jönsson var då 27 år.

De visste vad de skulle få se, när de kom fram. Något år innan hade gården härjats av brand. Här var något att taga fatt i!

Louisefred ligger 2 km öster om Nyhamnsläge – just där de sista dyningarna av Kullabergshöjderna övergår i slätten nedanför. Louisefred var ett arrende under Krapperups Fideikomiss. Gården bildades i början av 1860-talet – en nyodling på 380 tdl. Fram tills dess hade den varit en del av Kulla Fälad. Vid enskiftets genomförande i början av 1800-talet tilldelades Krapperup delar av Kulla Fälad. Därpå bildades många gårdar bl.a Louisefred. Och Nyrup.

Nyodlaren fick 5000:- kr av Krapperup till hjälp för byggnader och odlingsarbete.

Fäladsområdet låg sedan gammalt som betesmark.och var glest bevuxet med lövskog. Betesdjuren höll skogen tillbaka. Nyodlingen skedde genom att grästorvor med ”i vinkel böjt skärjärn” skars upp och brändes. Askan ströddes över den nyblivna åkern. Den första konstgödningen. Senare genom att hacka upp med yxa eller ”rothuggshacka”. Grästorvor såldes också som bränsle. På Hjälmshult fortsatte man att skära och bränna ända fram till på 1870-talet. Bränningen var ett slöseri med mullbildande ämne och blev senare förbjudet. Snart skulle man finna ett effektivare medel att gödsla med, förutom den absolut föredragna boskaps-gödseln, den kalkhaltiga leran, märgel. Den hade i sin tur utarmande effekt på jorden. Senare kom konstgödsen, kemiskt framställd kväve, fosfor och kalium,

Dansken L.Ch. Schröder, tidigare skogsförvaltare på Krapperup, arrenderade Louisefred 1860 – 1870, gav gården dess namn efter hustrun Fredrikke Lovise. Näste arrendator fick lämna gården, när depressionen, som gick hårt fram över lantbruket på 80-tal, satte in och gården brann 1886 – och så – 1887 att Peter Jönsson trädde till……….

Peter gifte sig med Maria Persson från Dompäng. De fick 8 barn varav 5 dog i ung ålder. Det måste ha varit tunga år för dem. Man har inte funnit någon förklaring. Yngste sonen Gunnar blev min Far, född 1909. Mina båda fastrar Elsa och Martha förblev barnlösa. Båda gifte sig med Bo Blomberg, Bo var tjänsteman vid Allmänna Brandförsäkringsverket i Stockholm. Elsa, sjukgymnast gifte sig 1924 med Bo. Hon dog efter galloperation 1935. Bo gifte om sig med Martha 1937. De bodde i Stockholm.

På Gunnars tid på Louisefred– vi väljer år 1944 – då odlades 380 tdl åker, första motorplogen kom 1912, men ff fanns det 12 hästar – 75 kor, 2 tj, 50 ungdjur, 80 gödsvin, traktor och skördetröska – en rättare,10 – 15 traktorförare, lantarbetare och djurskötare. Räknades alla personer i alla hushållen på gården – år 1944, strax innan 2dra världskriget slutade – var antalet personer runt 90 st. Ett litet samhälle kan man säga. .

Läs mera i ”Kullabygd” 2006, min skrift om ”Livet på landet på Farfars tid” , eller finn den på hemsidan www.jonsjonsgarden.com. Några kopior har jag med om några är intresserade.

Peter och Maria Jönsson flyttade från Louisefred 1937 – efter 60 år – och lämnade över arrendet till sin son, Gunnar Leire. Gunnar deltog också aktivt i planeringen och genomförandet av restaureringen av Jöns Jonsgården på 60-talet. Gunnar gifte sig med Inga Arnberg från Höganäs. De bodde och verkade på Louisefred i 35 år. De fick 4 barn – Klas, Rolf, Marianne och Kristina. Här finner vi ett syskonpar, som gifte sig igen – Klas, lantmästare, gift med Marie-Charlotte af Ugglas – och Marianne med Samuel af Ugglas, också lantmästare. Brodern Rolf, ingeniör från Chalmers, var Stiftelsen JönsJonsgårdens ordförande i många år. Kristina , gifte sig med Med.dr. TorBjörn Conradson.

Äldste sonen Klas Leire övertog arrendet 1972.

Klas och Marie-Charlotte bodde och verkade på Louisefred fram till 2002.

Då lämnade Klas efter 30 år över arrendet till sonen Johan, som köpte delar av gården och driver den tillsammans med Anna-Karin och döttrar Sarah och Julia. Vi bjuds på kaffe i trädgården – och Johan har lovat att berätta om den nya tidens verksamhet på Louisefred.

Nu vänder vi bussen mot Allerum igen!

Vi har följt Jöns och Hannas äldsta son Johannes , hans son Peter och sonson Gunnar – och sonsonen Klas, och sist Johan Leire – från Signestorp, till Lundsgården, till Hjelmshult och Louisefred..

Ser vi igen på släkttavlan! Ser närmre på Johannes och hans syskon. Uppvuxna på Signestorp, nuvarande Jöns Jonsgården.

Johannes. Äldste sonen Johannes Jönssonföddes 1830. Honom har vi följt nu .Han blev lantbrukare. Gifte sig med Kerstin Persdotter från Ebbarp 1860. Dessa två, var ett av paren, Ebbarp-Signestorp, som gifte sig. Vi har Johannes broderade brudgumsskjortbröst bevarat i textilkammaren, Kerstins brudkjol och deras matservis. De bosatte sig på Lundsgården, 1860, mitt i Kattarp. Arrenderade och flyttade till Hjelmshult vid Allerum, 1869. 1905 flyttade Kerstin och Johannes tillbaka till Lundsgården. Johannes dog där, 1909, 79 år gammal.

De fick 11 barn varav 9 nådde vuxen ålder. Äldste sonen Peter Jönsson arrenderade Louisefred, Brunnby. Dottern Hilda gifte sig med skådespelaren Otto Sandgren, Stockholm. Tre av hans söner antog det nya släktnamnet Leire. En av sönerna var Georg Leire, som donerat medel till bevarandet av denna gård genom Siftelsen JönsJonsgården på 1960-talet. Sten Leire, inspektor på Hulan, Lerum samt Arvid Leire, läkare i Helsingborg. En son Tage Jönsson övertog arrendet på Hjelmshult 1905 – Där kommer familjerna Tibblin, Engqvist och Kempe in. Sonen Johan Jönsson samt två döttrar Botilda och Emma, alla ogifta, övertog så småningom Lundsgården och bodde tillsammans där till sin död, 92, 93 resp 101 år gamla.

Anna. Anna Jönssonföddes 1832. Hon gifte sig med lantbrukare Nils Mattisson i Kattarp 1856., som ägde Gamlegård i Kattarp2, granne till Kattarp 1, Stensminne. Gamlegård står inte att finna i dag. Gårdar flyttades ut från Kattarp till Hasslarp, då järnvägen byggdes 1885. Sedan anlades Sockerbruket i Hasslap 1895. Gårdar som Gamlegård, Lyckåker och Grönvik fick lägga mark till. De revs. Anna dog rätt ung – 49 år gammal. De fick 6 barn. En son dog ung i 20 års åldern – den andra sonen dog 96 år gammal, ogift. Av döttrarna var tre ogifta. Augusta, den yngsta, blev den som gifte sig och bildade familj. Hon gifte sig med sergeant Åke Roslund, son till lantbrukare Christian på Nyrup, Brunnby. De flyttade till Finja och fick tre barn. Augusta blev tidigt änka. Hon blev 97 år.

Kerstin.Henne följde vi förra Rundturen. Kerstin Jönsson föddes 1837. Av hennes hand finner vi i textilkammaren många broderier, handdukar, lakan, m.m. – och den rosa hättan med vitt hättekläde i batist, som hon fick till sin konfirmation. Kerstin gifte sig med lantbrukare Sten Persson från Ebbarp, 1861 – Det andra paret Ebbarp-Signestorp, som gifte sig. Hennes brudklänning, en krinolinkjol i rödbrunt siden finns bevarad här.Även hans brudgumsväst. Familjetraditionen berättar, att Kerstin reste till Köpenhamn och köpte ”rött” siden till brudklänningen. Den lantliga seden vid denna tid var här annars svart siden. De två gårdarna Ebbarp och Lundsgården låg mycket nära varandra både geografiskt och familjemässigt. Sten P ägde också Östraby 1 samt arrenderade Kattarp 11, Fågelsången. De fick 8 barn. Alla nådde vuxen ålder. Äldste sonen Peter Stenson arrenderade Fleninge Boställe. Han var landstingsman. Näste son Nils Stenson ägde och drev Signestorp no 1 – den vackra granngården här. Dottern Botilda Stenson gifte sig med lantbrukare Sten Åberg. Ägare till Grönvik. Hilma Stensson gifte sig med fabrikör Carl Hellberg i Mörarp. Dottern Ida Stenson gifte sig med köpman Nils Åberg, Kattarp. Deras ene son hette Gustaf Åberg. Gustaf Åberg var museiintendent och stod för starkt intresse och gedigen kunskap vid restaureringen av JönsJonsgården på 1960-talet. Sture Stenson gifte sig med Anna Jönsson, dotter till Gustaf Jönsson från Signestorp. De blev det tredje paret, som gifte sig – Ebbarp – Signestorp. De fick två barn. Gustav Stensson , som fick två döttrar Ingegärd och Gudrun, där familjerna Luhr och Flygare kommer in – samt Anna Stensson, där vi finner familjen Järsholm.

Pernilla återkommer vi till på Mariedal.

Pernilla. Pernilla Jönsson, född 1839, gifte sig 1865 med lantbrukare Ola Gunnarsson , som arrenderade Mariedal vid Allerum och ägde Östraby 2. Pernilla dog av hjärtförlamning 90 år gammal. De fick sju barn – 3 barn dog tidigt. Äldste sonen, Gustaf Gunnarsson, övertog Östraby och var en framgångsrik och driftig lantbrukare med många förtroende poster i trakten. En yngre son var Nils Malte Gunnarsson, ingenör i STAL och East India Company, Bombay, ogift. En son, Folke, kantor i Hasslap. En dotter, Sonja Gunnarsson, gifte sig med Rolf Persson 1940. Där kommer familjerna Rolfsson och Helldahl in. Pia Bosdotter är jurist och Släktföreningens sekreterare.

Johanna. Johanna Jönsson, född 1841 och dog ogift 1922 – 83 år gammal. Hon var dövstum och bodde kvar här på Signestorp 5 i hela sitt liv. Johanna var en skicklig brodös. Gick på dövstumsskola i Köpenhamn och även på sömnadsutbildning där. Komponerade egna mönster. Se på överlakan och 2 örngott i textilkammaren, som hon broderade efter egen komposition med blomstermotiv i plattsöm. ”B J ” – till brodern Bengt Jönsson. På brudkistan inne Textilkammaren står det ”J J D ” och årtal 1857. Den brudkistan, säkert fylld med en vacker vävd och broderad hemgift, blev kvar här, då Johanna förblev ogift.

Nils. Nils Jönsson född 1845 – dog 1896. Han var lantbrukare och blev den son, som stannade hemma och bodde på Signestorp no 5. Han gifte sig med Botilda Troedsson från Strövelstorp, som dog redan vid 36 års ålder av rosfeber. De fick 6 barn. Ida och Anna dog båda i 50-års-åldern, ogifta. Hilma gifte sig, men fick inga barn. En son August dog tidigt. Andre sonen August , f. 1876 , som var snickare och förblev ogift, bodde här och dog 1936 . Siste brodern Johan, f. 1881 bodde först här – och flyttade sedan över till Gröna huset, här på Signestorp, där fadern Jöns tillbringade sina sista år, och bodde där till sin död 1980, 99 år gammal. Han gifte sig med Jenny Persson och fick 4 barn. Där möter vi i nästa generation Gertrud och Thomas Jönsson – och familjen Willner.

Bengt. Bengt Jönsson föddes 1849, blev den sonen, som avvek från den praktiska lantbruksutbildningen bröderna gått och valde den akademiska utbildningen. Han blev professor i botanik i Lund. Inne i textilarkivet är hans lagerkrans bevarad från doktorspromotionen i Lund 1880. Bengt Jönsson förblev ogift. Reste regelbundet hem till föräldrarna och syskonen. Medbragte ofta plantor av olika slag – rosor, frukt eller blommor. Blev Rector Magnificus vid Universitet några år innan han dog av hjärtslag 1911.

Gustaf. Gustaf Jönsson, yngsta sonen, gifte sig med Kerstin Nilsson från Strövelstorp år 1880. Han blev lantbrukare på Grågård, Allerum. De fick två barn – Anna föddes -81och Nils på sommaren -83- men i december samma år avlider Kerstin, 33 år gammal. Olycklig över förlusten av hustrun dör också Gustaf året efter, 28 år gammal. Släktingarna tar sig an de föräldrarlösa barnen – Anna kommer först till sin mormor – och sedan till fars kusin Peter Stenson på Fleninge Boställe och Nils till farbror Johannes på Hjelmshult. Sorgligt nog dog Nils ung, det året han gick på lantbruksskola, 21 år gammal. Anna gifte sig med Sture Stensson, som vi hörde nyss, sin kusin från Ebbarp. Blev änka efter blott några år – och gifte sig sen om sig med komminister Martin Liljeblad. I första korta äktenskapet med Sture Stenson föddes CarlGustav Stensson, som blev ingenjör på ASEA och familjen bor i Västerås. Där finner vi bl.a. våra musiker, som är här i dag – Jan Peter, Bobo och Hanna Stensson samt familjen Grim. Dagmar, som gifte sig med Nils Torle på Torlarp i Strövelstorp. I äktenskapet med Martin Liljeblad föddes 4 barn, Två döttraroch två söner. En dotter gifte sig med Bjarne Cappelen-Holst, Lidingö och fick tre barn. En dotter gifte sig med Stig Erfass. Hon dog 1949 utan barn. Bland barnbarnen Liljeblad finner vi släktens väl kände och uppskattade präst John Liljeblad, som också är med här på vår Rundtur.

Så har vi talat om alla Jöns och Hannas barn. Återkommer nu till Pernilla.

Vi kör nu genom Allerum och kommer till …..

Mariedal

Johannes Jönsson och svågern Ola Gunnarsson fick 1869 arrendet av Hjälmshult samt tillhörande, närliggande Mariedals gård. Ola Gunnarsson var gift med Pernilla, syster till Johannes. De gifte sig 1865. Men Ola Gunnarsson ägde också Östraby 2, Norregård och kanske de flyttade dit. De fick sju barn – 3 barn dog tidigt. Äldste sonen, Gustaf Gunnarsson, övertog Östraby och var en framgångsrik och driftig lantbrukare med många förtroende poster i trakten. En yngre son var Nils Malte Gunnarsson, ingenör i STAL och East India Company, Bombay, ogift. En son, Folke, kantor i Hasslap. En dotter, Sonja Gunnarsson, gifte sig med Rolf Persson 1940. Där kommer familjerna Rolfsson och Helldahl in. Vi har flera från de famlijerna med här i dag. Pia Bosdotter är jurist och Släktföreningens sekreterare och medarrangör av Rundturen. I dag bor Jonas Dieden på Mariedal med sin familj. Vi låter honom berätta om dagens verksamhet på denna gård.

Vi åker vidare mot Fleninge och närmar oss nu……..

Wilhelmsgård

Om vi återvänder till Signestorp, då Johannes gifte sig med granntösen Kerstin på Ebbarp 1860. Kerstin hade tre systrar – Hanna, Ingar och Johanna.Hanna gifte sig med Jöns Hansson på Signestorp 1, Johanna med Johannes Mattisson på Grönvik – och Ingar med Per Gunnarsson på Stensminne. Ni ser, så nära alla bodde här omkring!

Ingar och Per fick 9 barn – vi ska följa dottern Botilda Gunnarsson, som gifte sig 1882 med Olof Nilsson på Kärra i Strövelstorp. De fick 11 barn – och där finner vi den yngste sonen Eric, som samman med några syskon tog namnet Sönne. Eric gifte sig 1938 med Elisabeth, dotter till Wilhelm Gunnarsson på Fleninge 26. Samma år övertog och bosatte de sig på Fleninge 26, Vilhemsgård! Eric deltog aktivt i planeringen och genomförandet av restaureringen av Jöns Jonsgården på 60-talet. De fick en dotter, Gunilla, f 1940. Blev pol.mag. Gifte sig med Eric Hallström. De fick i sin tur 2 söner, Eric och Carl. Carl Hallström bor nu här på Vilhemsgård med hustru och två små barn.

Carl kunde tyvärr inte deltaga i Rundturen, utan sände oss ett brev:

Välkomna till Vilhelmsgården!

Beklagar att jag själv inte kan närvara på rundturen. Jag hade sett mycket fram mot den, men är dessvärre på resa (Carl Hallström, ägare till Vilhelmsgard) Släkten kom hit på 1860talet, men då inte på denna gården utan till gamla Fleninge No26 kallad gamlegård som var en oskiftad gård Som låg i höjd med ursprungliga Fleninge bygata vilken Iåg som ett pärlband i skydd av flenen. (Precis norr om höjdryggen som sträcker sig från fleninge kyrka förbi E6:an på norra sidan av den lilla höjdryggen i ungefär väst-östlig riktning. För att tydliggöra låg Gamlegård där motorvägspåfarten idag är belägen och rivdes dessvärre på 60talet i samband med att E6 byggdes. På slutet av 1800talet början av 1900talet var goda tider. Vid arvskifte bodde en broder, Oskar Gunnarsson kvar på gamlegård, en broder Gustav byggde ny ny gård (Dalhem, Djurhagshusvägen halwägs till Hyllinge) Och Vilhelm byggde denna gården, Vilhelmsgården, på slutet av 18 början på 1900. Först ekonomibyggnaderna. Ladugård och stall med sammanbyggd loge. Och sedan boningshus som stod klart 1902. På 1920talet stod lilla gårdshuset klart med traktorgarge, drängstuga och hönshus.senare även lilla garaget då Vilhelm som en av de första i Fleninge skaffade automobil. Vilhelm (och även Gustav) var mycket aktiva i kommunen och var under många år kommunstyrelsens ordförande. Före att kommunhuset inne i byn stod färdigt användes kontoret på gården som kommunexpedition. Vilhelm fick två döttrar Gunborg och Elisabeth, där den sistnämnde gifte in sig i släktföreningen Ebbarp Signestorp när hon gifte sig med Eric Sönne. Eric var kusin med Gustav Aberg och båda mycket verksamma tillsammans med Georg Leire att rusta upp vår allas släktgård Jönsjonsgården. Elisabeth och Eric fick ett barn Gunilla sedermera gift med Torsten Hallström. Vilka fick två barn Eric och Carl (ag). ldag bor jag, Carl med Victoria och barnen. Elisabeth (3 år)och Frederiks (1 år). Sammanfattningsvis kan sägas att E6:an historiskt tagit en stor del av gårdens areal, Vilken idaE uppgår till 40 hektar varav med 33,5 hektar åkermark. ldag bedrivs inget aktivt jordbruk. Utan all åkermark är utarrenderad. Tack för att ni tog er tiden att komma förbi har och hälsa på. Hoppas vi syns snart på ett släkt kalasl Med vänlig hälsning Carl Hallstrom

Vi åker nu vidare någon kilometer … …

I många generationer har familjen Larsson ägt och verkat här på Fleninge Gunnestorp. Magnus Larsson är vår ordförande i Släktföreningen.

Fleninge Gunnestorp

Låt oss återigen gå tillbaka till Johannes och Kerstins bröllop 1860. Kerstin hade ju tre systrar på Ebbarp – Hanna, Ingar och Johanna. Hanna gifte sig med Jöns Hansson på Signestorp 1, Johanna med Johannes Mattisson på Grönvik – och Ingar med Per Gunnarsson på Stensminne. Ni ser, så nära alla bodde här omkring! Ingar gifte sig alltså med Per Gunnarsson på Stensminne. De fick 9 barn. En dotter var Bothilda Gunnarsson – vi har just följt hennes efterkommande till Vilhemsfelt. Nu följer vi en yngre syster – Ida Gunnarsson, f 1868. Ida gifter sig med sin kusin, Nils Stenson, som övertagit Signestorp 1. Ida och Nils fick också 9 barn, Dotter no 2, Eva Stenson gifte sig med Nils Eric Larsson på Fleninge 20 och Fleninge Gunnestorp. Av deras tre barn blev det Hugo Larsson, som övertog gården – och i sin tur hans son Magnus, Släktföreningens ordförande, som nu äger och bor på Fleninge Gunnestorp med fru Ebba . De har två söner, Eric och Claes. Dotter Astrid, som är engagerad i Släktföreningen, så långt tiden räcker till med sjuksköterske-yrke och familj, är med här i dag. Magnus är också med i bussen och kommer nu att berätta lite om gården.

Efter föredraget och framvisning av denna synnerligen välbevarade vackra gamla gård ,for bussen tillbaka med oss till Jöns Jonsgården, där landgångar var framdukad i logan till 44st glada och nöjda släktingar.

Sept 2023 Marianne af Ugglas